Eleonora Svanberg om första tiden som Kompassrosstipendiat

”Är jag verkligen en ledare?!”

Jag kommer ihåg när jag fick samtalet om att jag var topp 10 av Kompassrosstipendiaterna. Redan när min kompis nämnde att hon hade nominerat mig blev jag väldigt överraskad, men nu var jag tvungen att ställa mig frågan på riktigt: var jag verkligen en ledare? För ett år sedan hade jag svarat blankt nej, men det var under den här ansökningsprocessen som jag för första gången började se mig som en. Innan hade jag tänkt mig som en person som vill förbättra världen och inspirera andra till att följa mina fotspår, något som jag nu förstått är i princip synonymt med ledarskap. Under perioden innan offentliggörandet var jag väldigt nervös. Speciellt innan jag fick reda på att jag var en av stipendiaterna, men även när jag och mina närmaste visste om det och vi väntade på att resten av världen. Det kändes overkligt att få en sådan fin utmärkelse från Kungen och jag kommer ihåg att det var fotograferingen inför pressbilderna som gjorde att jag kände att “nu är det på riktigt”.

När pressmeddelandet släpptes kändes det som att det var julafton och jag är tacksam för den uppmärksamhet jag har fått. Kanske främst för att Girls in STEM arbete har lyfts upp, men jag har även fått prata om att se sig som själv som ledare och det är något jag hoppas inspirerar andra unga förebilder där ute. Det har varit tydligt för mig att jag inte haft en bra bild av vad ledarskap är och tack vare media har jag nu fått chansen att bli en del av den konversationen. Av det som har publicerats så var pressmeddelandet från mitt universitet det som gjorde mig gladast, det känns bra att mitt arbete med att få fler unga till akademin uppskattas inom universitetsvärlden.

Det har varit en händelserik vår där jag redan har fått smaka på fördelarna med att vara en Kompassros. Förutom Emina och Muna har jag även fått privilegiet att komma i kontakt med tidigare stipendiater och utbyta tankar och idéer med dem. Sedan måste jag självklart också nämna min bordsplacering vid Kungen och min personliga förebild Åsa Wikforss under Seminariet Ungt Ledarskap – våra diskussioner kommer jag inte glömma i första taget. Men förutom det fantastiska nätverket jag nu blivit en del av så har stipendiet också gett mig 50 000 kr att investera i mitt personliga ledarskap. För mig betyder det att jag vill bli bättre på att inspirera fler ungdomar till att hålla på med matematik och fysik och dessutom förbereda mig till att bli en bra ledare inom akademin. Det innebär att jag kommer att vilja utbildas i personlig utveckling, vetenskaplig kommunikation samt hur man blir en bra förebild på nätet. Mitt första steg blir att läsa Scouternas kurs i värdebaserat ledarskap och jag ser fram emot alla värdefulla insikter jag kommer att få.

Jag kommer definitivt att nominera en ung ledare till Kompassrosstipendiet i år. Unga ledare finns överallt i vårt samhälle, i olika områden, och gör ett fantastiskt jobb. Jag tror det är viktigt att uppmärksamma dessa av flera anledningar. Dels kan personen få en bekräftelse på sitt ledarskap och få en knuff till en ledarskapsresa, som jag, men det är också viktigt ur ett samhällsperspektiv att visa på att unga vuxna faktiskt kan leda. Att vara ung kan ofta vara en stor fördel och genom Kompassrosen kan vi öka förtroendet till att ge unga ledande positioner i samhället. Därför kommer jag med en utmaning till dig som läser det här; titta dig omkring, vet du om några inspirerande ungdomar? Nominera hen till Kompassrosen! Det är en oförglömlig resa.

Eleonora Svanberg, 2021-08-30