Frida Caballero: Det ideala är att ha fullt förtroende för varandra.

All slags förhållande ska bygga på tillit och lojalitet. Det ideala är att ha fullt förtroende för varandra.

Min primära uppgift som ledare är att få människor att växa, och det gör jag genom att få fullt förtroende från min omgivning, vilket resulterar att jag bygger en kultur som baserar sig på tillit. Det är jättesvårt att lita på en person som man inte känner eller liknar en själv, därför försöker jag alltid att vara så transparent som möjligt så att människor får en överblick på hur jag är som person. Jag kan erkänna att det ha hänt att människor har fått en helt fel bild om mig, eller svårt att förstå att personen jag är privat ibland inte stämmer överens med hur jag är i arbetslivet, men jag försöker verkligen få ihop det där gapet. Jag har uppfattningen att nyckeln till att få tillit och respekt är att våga vara sårbar och öppen. I början hade jag en skev föreställning över vad styrka var i mitt ledarskap. Det kan bero på att i min uppväxt pratade ingen om motgångar eller vågade visa sin sårbara sida. När jag väl hittade mina förebilder (som är stora ledare) så visade sig att det dem har gemensamt är att dem är väldigt öppna med sina motgångar och vågar vara sårbara, Men det krävs givetvis en förmåga att vara sårbar och att vara nära sina medarbetare.

Jag har ett kompromisslöst ledarskap som vilar på en solid värdegrund byggd av mångfald, jämställdhet och inkludering, men måste uppmärksamma att jag också är lyhörd och öppen för utveckling. Mitt ledarskap har handlat mer om att jag ställa krav på andra ledare samt få chefer att bli ledare. Självklart så har man stött på att man blivit ifrågasatt, men ändå slutat med att jag fått förtroende.

Jag är medveten om att vara för snäll kan komma med konsekvenser, som att tillexempel bli utnyttjad och bli tagen för given. Det innebär dock inte att man ska sluta vara snäll eller att jag ska ändra på min personlighet och värderingar. Jag står stark på att man ska vara sig själv och hålla fast om sina värderingar. Mina föräldrar har lärt mig at behandla människor som jag själv vill bli behandlad, och respektera alla oavsett personens värderingar, religionstillhörighet, etnicitet etc. samt att inte bry sig om prestige eller vad andra tycker om en.

Vad händer när något bryter tilliten? Vad gör man då? Jag kan öppet säga att det inte har hänt så ofta för att komma med lärdomar för er läsare, men jag tar aldrig beslut baserat på känslor utan jag väljer hellre ta mig tiden för att tänka igenom vilket beslut jag måste ta. Mina värderingar gör att jag väljer att förlåta människor, men jag lämnar aldrig något oklart. Jag vill ta dem jobbiga konversationerna och ha en öppen dialog och viktigast stå stark och stå på mig samt sätta gränser som jag inte lagt innan. Har man inte dem har konversationen så finns det en risk för missförstånd och att man eventuellt avslutar med att ha två olika versioner om självaste handlingen. Alla har egna tolkningar av vad tillit innebär, och i mitt ledarskap är grunden för tillit att skapa förtroende, vara transparent och att bry sig om omgivningen.