Utmärkelsen har fått mig att se mig själv och mitt arbete med andra ögon

Victoria Söderlund om första tiden som Kompassrosstipendiat

 ”Vad har du för telefonnummer och mail? Det är flera som vill nominera dig i Kompassrosen!” Så började min resa som Kompassrosstipendiat. Något smickrad skickade jag mina uppgifter till en av de scouterna jag träffat för första gången mindre än ett år tidigare som jag lärt känna på Världsscoutjamboreen i USA där jag var avdelningsledare. Jag visste inte särskilt mycket om stipendiet just då men förstod nog rätt snabbt att detta inte var likt något jag stött på tidigare. Ansökningsprocessen var relativt långdragen och ibland oprioriterad, ett tag tänkte jag till och med strunta i alltihop för att jag var upptagen med andra grejer och för att ”jag kommer ändå inte bli Kompassrosstipendiat”. Ack så fel jag hade. Och vilken tur det ändå var att jag slutförde ansökningsprocessen! Jag skriver inte det bara för att jag är glad att nu vara stipendiat, utan för att utmärkelsen fått mig att se mig själv och mitt arbete med andra ögon.

Jag hade helt klart redan insett att det vardagliga arbetet jag utför är viktigt för mig själv. Det visste jag eftersom det ger mig så mycket energi, glädje och en fantastisk gemenskap. Till viss del hade jag också förstått att det som gav mig så mycket, även gav andra minst lika mycket. Efter att ha blivit utnämnd till Kompassrosstipendiat började jag inse att det jag gör är mycket större än vad jag någonsin tidigare trott. Jag förstod att jag, med små medel, skulle kunna göra ännu mer nytta trots att jag fortsatte leda på samma grund.

Dessa tankar kom utifrån ansökningsprocessen och tiden efter offentliggörandet när jag gjorde olika intervjuer. Genom att identifiera mina eller våra, som i kårens, utmaningar började jag knåpa på hur vi skulle kunna utvidga vår verksamhet till att arbeta mer med inkludering av människor med olika bakgrund och göra scouting mer tillgängligt där jag bor. Vi har redan nu, ett par veckor in i terminen, implementerat ett antal större förändringar i vår verksamhet samtidigt som vi fortfarande är samma kår med samma goda värderingar som grund.

Eftersom det är vi som är unga idag som ska styra imorgon tänker jag att det är avgörande att redan i ung ålder få prova på att leda. Med mitt arbete som ledare och kårordförande möjliggör jag det. Jag hoppas att jag kan vara en förebild för andra unga ledare att våga visa framfötterna och att vi alla har en chans att påverka, trots att vi är unga. Jag kan ge chansen att leda till fler unga genom att göra scouting i Hudiksvall mer tillgängligt. När unga ledare med goda värderingar lyfts fram tror jag att fler inser att även de har en chans att påverka. Förhoppningsvis leder det till att vi ser på framtiden lite ljusare.

Victoria Söderlund, 30 september 2020