Gustav Plantin, och hans första år som Kompassrosstipendiat

Mitt första år som Kompassrosstipendiat

”Allt om bonnamarknaden. Gustav träffade Kungen”. Så löd löpsedeln i Staffanstorps lokaltidning Spegeln, helgen efter prisceremonin i Stockholm. För den oinvigde skåningen kan det vara värt att påpeka att ”bonna” är slang för bonde och för den oinvigde Staffanstorpsbon vill jag även understryka att vi är fler än en Gustav i lokalområdet. Stora känslor är ofta svåra att precisera och jag har under året verkligen vridit och vänt på vad Kompassrosstipendiet egentligen inneburit. Utöver det som framhölls i Spegelns rubriksättning, är det ett år som givit mig nya möjligheter för att bidra till en positivare samhällsutveckling, men också öppnat upp för djupare reflektioner kring ledarskapets verkliga kärna. Att omsorgsfullt få tvivla och resonera har gett mig flera viktiga insikter; stärkt mina grundläggande värderingar och tydliggjort visionerna. Häri framträder kanske Kompassrosens viktigaste beskaffenhet, det är ett stipendium som uppmuntrar till ett fortsatt lärande.

Här tror jag starkt på att få utvecklas i miljöer som kan bygga på en mångfald av unika och säregna perspektiv. Som ledare tror jag nämligen att det är viktigt att aldrig bli arrogant, utan att alltid vara mottaglig för nya insikter och främmande perspektiv; någonstans handlar nog det goda ledarskapet om att kunna vara ständigt föränderlig. Mot denna bakgrund har det varit fantastiskt kul att få lära känna och utvecklas med Omid, Paulina och Julius, samt de tidigare pristagarna. Inte minst illustrerar de att ungt ledarskap tar sig uttryck i en rad olika former och sammanhang; globala såväl som lokala.

Variationen av dessas engagemang och drivkrafter har inte minst också fått mig att inse hur viktigt det unga ledarskapet faktiskt är. Genom denna medvetenhet anser jag mig också ha ett ansvar att aktivt försöka främja andras unga ledarskap. Som ett resultat har min fotbollsförening, Staffanstorp United, i år startat upp ungdomslyftet, som med enkla ekonomiska medel vill uppmuntra fler ungdomar att ta på sig ledande roller inom föreningslivet. Det hoppas jag, om än i det lilla, kan leda till en mer representativ Spegling av fotbollsrörelsen. Den tenderar ju nämligen att fortsatt vara, rätt skev. Tur att där finns mer att förändra.