Allt för ofta möts jag av berättelser om hur de onda människorna med makt ställer till det för oss andra vanliga människor. Volvocheferna som höjer chefernas arvoden samtidigt som de sparkar folk utan att blinka. Annika Falkengren vd för SEB som när bonusarna togs bort fick höjd fast ersättning med girighet som drivkraft. Listan över alla människor som är i särskild ställning och som bara använder den för sin egen vinning kan göras lång.
Problemet är bara en sak. Nu när jag i olika sammanhang träffar dessa människor så krossas dessa föreställningar. Precis som de flesta människor så de i grund och botten riktigt bra människor med goda intentioner. Avsikten bakom de händelser som skapade skandalerna var något helt annat. Ibland bygger till och med hela skandalen på felaktiga uppgifter. Men vem bryr sig om det nu när skandalen stämmer överens med vår föreställning om att de som bestämmer inte är sjysta och hederliga människor. När jag möter dem så är det precis det som de är. Precis som när man lär känna människan bakom vilken fördom som helst så tenderar den krossas. De tillkortakommanden som vi alla människor delar finns såklart även hos dessa människor. Att vi kan missa viktiga detaljer, att vi ibland har rädslor etc. Men ack så lika vi är.
För ett samhälle skall utvecklas fullt ut så måste alla kategorier människor erkännas sin i grunden goda intention. Det är det som samhället måste bygga på att stärka. Lika centralt som det är att utgå från att den nyanlända flyktingen eller den som är sjukskriven i grund och botten vill bidra till det samhälle man anlänt till lika centralt behöver det vara att inse att även Volvocheferna vill göra gott. Ibland misslyckas man och då skall man få återkoppling på det. Vi skall granska varandra så någon annan kan upptäcka om jag är på väg att gå vilse. Helst dem med stort inflytande på vårt samhälle i stort. Men vi får inte tappa grundsynen att människor i grunden är goda. Oavsett om man är VD eller inte. Samhället som system måste orka bära den värderingen. Utifrån det så finns ett oändligt arbete att ständigt utveckla lagar, regler, budgetar, kollektivavtal, försäkringssystem, etcetera för att ge bränsle åt vår grundläggande drivkraft att göra bra saker för oss själva såväl som för andra. En del av detta är ju såklart att systemet ger oss en konsekvens när vi kommer till korta i denna ambition.
Allt vi gör som skapar större avstånd mellan olika grupper människor kommer tillbaka och biter oss i röven. Vi är beroende av att vi kan relatera till varandras situation så vi kan bygga ett samhälle som tar hänsyn till helst varje individs unika situation. Att vi då sorterar människor i onda och goda leder bort från den förmågan och tenderar ge oss mer av det vi egentligen försöker få bort. För den som blir angripen tenderar isolera sig när lösningen ligger i att vi alla delar samma värld. Bara då vi blir varandras angelägenhet.

På tal om människors potentiella godhet så träffade jag ett praktexemplar här om dagen på Den stora chefsdagen som tidningen chef anordnar. En vår tids Dag Hammarsköld i Jan Eliasson. Vilken formidabel människa!








I Eskilstuna anslöt ett filmteam från Berlin. Deras uppgift är att skildra livet i våra länder genom olika personers vardag. Projektet heter Daily Life Europe, 54 personer i 27 länder filmas, och en av Sveriges två representanter är alltså jag.
Jag tvekade inte att tacka ja när jag fick förfrågan från filmteamet. Det känns viktigt för mig att vara en förebild för andra, och visa hur vardagen för en yrkesarbetande kvinna med funktionshinder ter sig år 2009. Vi är inte så många, varken i Sverige eller övriga Europa, och jag tänker att både barn och ungdomar kan få ett framtidshopp, och inte bara se ett liv på institution framför sig.
Våra figurer Vera och Herman Assistans dök också upp på lägret. Mycket uppskattat, alla tycker att Vera och Herman är skojiga. Men det ligger förstås en mycket djupare tanke bakom Vera och Herman än så.
Jag själv var med och spelade boll, superkul, det var en riktig fight mellan det blåa och gula laget. Vårt lag vann, det hade vi bestämt redan innan vi började spela. Med fantasins hjälp kan man ändra lite på verkligheten så att den ter sig något bättre.
Så var det dags att sätta sig i det rullande kontoret igen, och arbeta mig ner till Göteborg. Där hade jag möten med vår operativa chef Linnea Lilja och Klas Andersson som jobbar på marknadsavdelningen. Att leda på distans är som sagt speciellt, och jag tar alla tillfällen att faktiskt träffa vår personal när jag åker landet runt.
Oerhört spännande att se hur han vidareutvecklat ett historiskt varumärke som Kosta Boda, gett det ett annat liv och hur han lyckas attrahera nya målgrupper.


