För lite mer än två månader sedan kom det overkliga samtalet från kungliga slottet: jag hade blivit utsedd till en av tre stipendiater för Ungt ledarskap…jag skulle nu anses vara en förebild…kändes helt overkligt! Följde sedan en tid av hemlighetsmakeri då ingen fick veta att jag var utsedd förrän självaste D-day (en månad senare). Jag kokade och bubblade och tyst skulle jag vara!! Så svårt! Det enda jag ville göra var att tacka alla som hade hjälpt mig, nominerat mig samt berätta för hela världen hur lycklig och stolt jag kände mig!
Det var min allra första känsla…sen kom frågorna: varför hade just jag fått detta stipendium? Vad hade jag gjort som ingen annan hade gjort? Vad skulle detta innebära? Skulle jag verkligen åka till Stockholm (bor i Kalmar) och träffa kungen, Kofi Annan och Leif Johansson? Lilla jag?
…och visst blev det så: en oförglömlig dag (prinsessa för en dag fick en helt ny innebörd) där jag, Anders och Nino var i centrum…intervjuer, kontakt med ca 200 ledare inom det svenska samhället, fantastiska föreläsare och en ceremoni som heter duga! Dagen avslutades med en trevlig och lättsam middag på slottet med ett fåtal inbjudna…morgonen därpå var det bara att nypa sig i armen och börja svara på mediernas frågor…
