Samtidigt som ångesten ökade så insåg jag vilken chans detta var: att som ung ledare få prata framför en klass kunskapstörstiga (förhoppningsvis) elever. Att kunna ge de en bild av hur en liten del av ”samhällssystemet” fungerar.
…och visst var de nyfikna, jag delade upp klassen i två lag som fick tävla mot varann genom att svara på mina frågor. Till en början var det ingen som trodde att de visste något om landstinget, men ju fler frågor de faktiskt kunde svara på ju mer insåg de att de kunde massor!
Man kunde verkligen se hur de ”växte” på den korta tiden: nu visste de ju att sätta plåster och borsta tänderna kunde kallas för egenvård… Ingen satt tyst och en massa kommentarer blev det. Riktigt kul!!
Innan jag skulle gå undrade jag om någon hade en sista fråga. Då räckte en blyg liten kille upp handen och frågade: ”vilket lag vann?”…
Min kunskapstörstiga dotter Lea
