Mina senaste veckor har varit omvälvande och ytterst intressanta. En turné som innehållit alla de diskussioner och intryck som krävs för att innefattas i uttrycket ”allt mellan hav och himmel”

I New York fick jag chansen att delta på en ledarskapskonferens under temat ”Developing Agile, Resilient Leaders for a VUCA world” där det var eliten från stora management- och industriföretag, såsom Dell och Coca Cola som bjöd på seminarier i vind med hur morgondagens ledare ska klara av de utmaningar företag utsätts för. Hur skall man leda och vari finner man balansen mellan profit och ett mervärde. Ledord hur man inte ska behöva säga till sina följeslagare vad de ska GÖRA för att uppnå detta utan hur man istället fäster vikten vid hur du som ledare måste VARA för att dina ”followers” skall följa och därmed skapa ett hållbart och effektivt ledarskap.

Morgondagens afrikanska och europeiska ledare

Efter nästan ett dygn i flygstolen möttes jag av 42 varma leenden från 25 länder. I Polokwane i nordöstra Sydafrika hölls “The 7th European-African Training Course for Youth Organizations”. Syftet var att förena och stärka ungas röster för ett djupare och alltmer framgångsrikt samarbete inom ramen för de åtaganden som finns på agendan för globala utvecklingsfrågor, och framför allt samarbetet mellan Afrika och Europa. Här var jag utvald delegat från Sverige att representeras bland andra unga lyhörda ledare från ungdomsparlament och ungdomsorganisationer. Att få diskutrera synen på mänskliga rättigheter och dela upplevelser från våra verkligheter blev oerhört starkt för mig. Vår slutprodukt blev ett första draft till en deklaration med pekpinnen mot staternas uppföljning av de skrivna löftena vad gäller av Millennium Development Goals, Youth Rights and Participation, Good Governance, Peace and Security and Migrants and Mobilization.

Summan av kardemumman var att bland dessa 42 röster fanns det hopp och vilja inför en morgondag. En morgondag där mer transparens och effektivitet efterkrävs av våra stater liksom ett starkare fokus på ungas röster. Vi jobbar på gatorna, vi möter verkligheten och vet ofta vad som krävs. När röster från nord och syd kommer samman som vi fick göra byggs nya plattformer av samarbeten och utbyten. Vi vill skapa en enhetlig värld utan tomma löften. Jag var hedrad att få företräda Sverige men är också djupt berörd över den nonchalans som ofta ges till de riktiga katastroferna som vi aldrig får höra om i vår media. Nyheter styrs tyvärr för mycket av ett affärsintresse. Men att sitta till bords med engagerade ungdomar från Gambia, Slovenien, Zimbabwe, Rwanda och Litauen gör att samtalen och berättelserna får ett annat sken. I november samlas Head of States till ett 2nd European-African Summit i Libyen av alla ställen och där vill vi mana till upprop och genomslagskraft .

Jag är så tacksam för de utmaningar som jag stått inför och de har rustat mig oerhört i mitt ledarskap i den oerhörda vikten av dialogen och förståelsen för de kulturkrockar som uppstår, i affärsvärlden, biståndsvärlden och när vi möts på fältet med hjärtan att förändra men med olika mind-sets.

Samtidigt som ångesten ökade så insåg jag vilken chans detta var: att som ung ledare få prata framför en klass kunskapstörstiga (förhoppningsvis) elever. Att kunna ge de en bild av hur en liten del av ”samhällssystemet” fungerar.

…och visst var de nyfikna, jag delade upp klassen i två lag som fick tävla mot varann genom att svara på mina frågor. Till en början var det ingen som trodde att de visste något om landstinget, men ju fler frågor de faktiskt kunde svara på ju mer insåg de att de kunde massor!

Man kunde verkligen se hur de ”växte” på den korta tiden: nu visste de ju att sätta plåster och borsta tänderna kunde kallas för egenvård… Ingen satt tyst och en massa kommentarer blev det. Riktigt kul!!

Innan jag skulle gå undrade jag om någon hade en sista fråga. Då räckte en blyg liten kille upp handen och frågade: ”vilket lag vann?”…

Min kunskapstörstiga dotter Lea

För lite mer än två månader sedan kom det overkliga samtalet från kungliga slottet: jag hade blivit utsedd till en av tre stipendiater för Ungt ledarskap…jag skulle nu anses vara en förebild…kändes helt overkligt! Följde sedan en tid av hemlighetsmakeri då ingen fick veta att jag var utsedd förrän självaste D-day (en månad senare). Jag kokade och bubblade och tyst skulle jag vara!! Så svårt! Det enda jag ville göra var att tacka alla som hade hjälpt mig, nominerat mig samt berätta för hela världen hur lycklig och stolt jag kände mig!

Det var min allra första känsla…sen kom frågorna: varför hade just jag fått detta stipendium? Vad hade jag gjort som ingen annan hade gjort? Vad skulle detta innebära? Skulle jag verkligen åka till Stockholm (bor i Kalmar) och träffa kungen, Kofi Annan och Leif Johansson? Lilla jag?

…och visst blev det så: en oförglömlig dag (prinsessa för en dag fick en helt ny innebörd) där jag, Anders och Nino var i centrum…intervjuer, kontakt med ca 200 ledare inom det svenska samhället, fantastiska föreläsare och en ceremoni som heter duga! Dagen avslutades med en trevlig och lättsam middag på slottet med ett fåtal inbjudna…morgonen därpå var det bara att nypa sig i armen och börja svara på mediernas frågor…

Då detta är mitt första inlägg, vill jag börja med att berätta lite om min bakgrund.

 
Som barn skötte jag mig själv till stor del. Detta på grund av att mina föräldrar arbetade mycket för att hålla familjen samman. De flydde från Iran på 80-talet och började om från noll i ett för dem helt främmande land – Sverige. Varken min mamma eller pappa fick arbete inom sina kunskapsområden, men jag har aldrig hört dem beklaga sig, för detta gjorde de för min skull. För att jag skulle få en fri uppväxt och alla möjligheter i världen. Därför har jag också alltid varit en person som verkligen tagit vara på alla möjligheter och också sett möjligheter där någon annan hade sett hinder. Kanske var det delvis denna mentalitet som den 28:e april tog mig till det kungliga slottet för att ta emot det ärofyllda stipendiet kompassrosen. Jag är årets stipendiat inom näringslivet och ser fram emot att få dela med mig av mina tankar till er!

Jag vill  tacka Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap  och alla människor som gjorde den 28:e april till en av de finaste och mest minnesvärda dagarna i mitt liv.