År 2007 flyttade jag till Norrköping och då började jag med mitt projekt ”Idrott utan gränser” i ett område som heter Hageby. När jag undervisade på idrottslektionen så hade jag en elev som gick i 8an som heter Suro Ismailov. En ung grabb, som fick för det mesta klara sig själv och samtidigt bodde i tufft område. Visst hade han sina föräldrar som gav honom stöd, men när man är så pass ung och bor i ett område som Hageby då verkligen gäller det att ha den extra drivkraften och inte släppas in i riskzonen. Genom projektet fick jag mer och mer lära känna den killen, lite coachning och vägledning blev det via projektet och det visade sig att Suro var en av mina bästa elever någonsin. Inte bara att han tog ansvar i skolan, utan även hans boxningkarriär gick uppåt. 2008 blev han svensk juniormästare och nu ca tre år senare så är Suro också ledare för Idrott utan gränser. Nu är det han som representerar sin boxningförening Akilles och leder de yngre till bättre framtid precis som jag ledde honom. Med andra ord – en god förebild för de andra barn och ungdomar. Efter att ha följt – coachat – utbildad Suro nu i några månader, ser jag honom hur han växer både som ledare och individ. Otroligt glad blir jag varje gång när jag ser eller hör detta. Även skolorna är helt överförtjusta över Suro och om han fortsätter så här så vet jag att Konungens Ungt Ledarskap kompassros väntar på honom.

Detta inlägg postades onsdag, 7 april, 2010 kl 14:52 i Okategoriserade. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.