Nyss hemkommen från senaste projektresan till Zimbabwe. Planeringen inför resan präglades av fantastiska tankar och möjligheter att få röra om i grytan! Med stora förhoppningar och drömmar kommer man långt men att möta verkligheten är sannerligen svårt. När tillgång till tranport, mat, mediciner och elektricitet är en daglig utmaning krävs det också tålamod, kreativitet och flexibilitet. Oron för landets framtid är stor men de människor som jag möter har hopp i blicken och hjärtat på rätt ställe.
Jag åkte ner för att bygga vidare på de projekt som påbörjats och min roll är att fokusera på HIV/AIDS frågan. En av mina första dagar togs jag till en 30-årig mammas begravning. Dödsorsak: HIV/AIDS. Kvinnan efterlämnade sig två HIV-positiva tvillingdöttrar på sex år. Detta är tyvärr verkligheten för många. Man räknar i dag med att var femte person i södra Afrika lever med HIV. Vissa är medvetna om det, dem flesta inte. Under mina dagar fick jag möta stort engagemang av UNICEF, ILO, svenska Ambassadören och svenskrelaterade företag. Viljan finns att göra men hur ska vi egentligen nå ut och bekämpa? Hur?
Möte med representant från svenska Sandvik's arbetsplatsprogram inom HIV/AIDS i Harare
Jag vet att det går att vara en del i förändringen om en tid efter HIV-epidemin och jag vill bara ännu mer vara med i kampen att utrota den! Behoven finns här och där; alltid lokalt, inom familjen, runt hörnet. Det är även där som jag vill se resurserna, diskussionerna och de behjärtransvärda insatserna.Frälsingsarméns skola i Mbare är en utav få som trots alla svårigheter under de senaste åren varit öppen. Skolan är plattformen där vi inhämtar den mesta kunskapen om livet. Enligt mig, den ultimata arenan att tala med lärare, föräldrar och barn om HIV/AIDS.
På Chiedzaskolan i Mbare går det idag 1000 barn, dessvärre lever hälften av dem med endast en eller ingen förälder i livet. Orsak: fattigdom och i alldeles för många fall HIV/AIDS. Men barnen som går på skolan lever. Jag vill höja upp till dessa till skyarna. Jag vill att samhället tar dem under sina vingar. Dem är värda de bästa av det bästa. Dem är vår framtid och dem har tillgivna rättigheter att få synas och lyckas att få leva ett rikligt liv. Synen på förädralösa eller sjuka barn är dock alltsom oftast kortsiktig och insatserna för alldeles för små. Jag ser behovet av en skola med integrerad, social och kärleksfull hälsovård där dörrar inför framtiden öppnas istället för ständiga stängda sådana. Arbetsplasten för lärarna på denna skolan kan förbättras genom tillgängliga resurser för den kunskap som faktiskt finns. Mitt mission; ut med resurserna till denna förortsskola i det allför smutsiga Harare istället för att vackert tala om den på högkvarteren i NewYork och Genève. Jag har nu suttit där på hökvarteret och tillskaffat mig oerhörda insikter, dessa är inte till för att stanna hos mig.
Elever fick motta hälsning och uppmuntran från svenska Kungen
Kunskapen och insikterna skall ut till dem som behöver den. Lokalt, långsiktigt och personligt enagemang i samklang med uppmärksamhet, transparens och förtroende från givare där sedelpressarna finns.
