Efter två trista sjukveckor satte jag mig på tåget till Stockholm och Stora Chefsdagen på Grand.
Härligt att äntligen var igång igen, jag kände mig riktigt upplivad där jag satt och frukosterade i ottan med utsikt över Strömmen. Och piggare skulle jag bli. Stina Dabrowski körde igång hela dagen med att intervjua mig, tyvärr får jag säga kom det att handla mer om mitt funktionshinder än om mitt ledarskap, men så är det alltid. Rätt tröttsamt tycker jag, och det uttryckte jag också där jag satt bredvid Stina på scenen. Nästa gång ska det bli ledarskap lovade hon. Nästa gång ja…
Själv har jag svårt att förstå folks fascination av min benskörhet, det tycks mig som om mitt funktionshinder döljer hela mig. Helt bisarrt egentligen, och hur ska jag nå ut som ledare och person när fokus redan är satt?
Många intressanta och namnkunniga personer äntrade scenen under resten av dagen. En slagfärdig och skicklig generaldirektör, en Melodifestivalgeneral, en bankdirektör, en stabil bilfabrikör, en grön politiker och en toppdiplomat, fantastiska människor och en fantastisk mängd gott ledarskap.
Som vanligt är det blandad kompott i mitt yrkesliv. Ledningsgrupp nästa dag och sedan tog jag tåget hem för att fira Kanelbullens dag tillsammans med VH kids.
Vi bakade gröna monsterbullar, rosa prinsessbullar och så några klassiska kanelbullar. Dessvärre måste jag tillstå att vi hann med ett härligt barnsligt degkrig också innan vi tryckte i oss så många nygräddade, smaskiga bullar som möjligt.
Den som har roligast vinner, hävdade den begåvade Angeles Bermudez-Svankvist på Stora Chefsdagen, och som ni ser tog jag henne på orden.
Nu stundar invigningen av årets ID-dagar, på återhörande!
Med kärlek; Veronica
Hej. Tråkigt att du inte får prata om ledarskap utan ditt funktionshinder istället. Jag skall själv hålla en föreläsning om ledarskap för framtida ledare om ett par dagar. Om du skulle ge tre snabba tips vad man bör fokusera på som en bra ledare för ett mindre företag. Vilka tips skulle du ge då?