I veckan fortsatte och avslutades utbildningen för Waxholmsbolagets personal i frågan om bemötande av personer med funktionshinder.
De praktiska exemplen gav även denna vecka bevis på hur vi behöver utöka vår tillgänglighet i samhället och förbättra vårat bemötande. Våra grupper ignorerades på klädbutiker när de bad om hjälp, hittade handikappstoaletter som var öppna två gånger i veckan och fick tampas med postens nya brevlådor som fått den genialiska höjden på 140 cm (genialisk så länge du inte behöver sitta ner) för att nämna några få saker som dök upp.
Men det var just därför vi hade den här utbildningen, för att öka förståelsen för hur viktigt det är att skapa ett mer tillgängligt Sverige. Inte bara för dem som lever med ett funktionshinder idag, det finns inget vi och dom i den här frågan. Alla blir vi äldre och får det svårare att ta sig fram. Kanske skaffar vi en familj och att ta barnvagnen på stan är kanske inte alltid det smidigaste. Det jag vill att vi ska tänka på är att det inte finns några garantier för oss här i livet, man vet aldrig när olyckan är framme och du själv måste möta den otillgänglighet som finns idag. Jag tycker det bör ligga i allas intresse att som en investering för framtiden ta itu med tillgänglighetsfrågan nu.
Med oss under onsdagen på Waxholmsbåten var även Caroline Ardbo och hennes filmare som arbetar med en dokumentär om mig. Det var riktigt kul att få träffa henne igen och att hon uppskattade utbildningsdagen lika mycket som jag.
Med kärlek;
Veronica
