Hiv och AIDS epidemin drabbar de mest oskyldiga; världens barn. Många står utan föräldrar, utan skolgång och utan en nyckel till framtiden. Det finns medicin att tillgå men inte på de platser där människor är i behov av den. Det är dina och mina medmänniskor som det drabbar och jag vill inte stå och titta på.
Med denna anledning befinner jag mig i Sydafrika och närmare bestämt Kapstaden där International Aids Society håller en konferens om vad som sker på området för att bekämpa epidemin. Här finns representanter från hela världen eftersom vi alla står inför samma utmaning. Med på invigningsceremonin var nobelpristagare och företrädare regeringar och flera välrenommerade personer på arenan. Det är ett strategiskt val att förlägga en AIDS-konferens här med anledning av att landet är värst drabbat. Mer än 1/3 av befolkningen är hiv-positiva och den produktiva generationen går förlorade och drabbar hälsosystemet och hela ekonomin.
IAS Conference 2009 har hittills genererat mycket solid vetenskaplig forskning. Jag har kastats in i komplexa diskussioner och fått insikt i förebyggande arbete och behandling. Framförallt talas det om de afrikanska nationernas bidrag i denna fråga. Det är en stor frånvaro av ett ledarskap i rätt rikting, alldeles för mycket ansvar kastas ut på den civila sektorn och man står med öppna händer och inväntar hjälp. USA och Storbritannien liksom Sverige är stora bidragsgivare men vart tar kunskap och pengar vägen? Det är en katastrof som bör hanteras på ett hållbart sätt. Endast 1/3 av de behövande erhåller medicinsk behandling. Ledande politiker måste omdirigera sin politik och se till sitt ansvar i frågan. Tyvärr har hiv-frågan fått för mycket uppmärksamhet kring de positiva behandlingsmetoderna så man glömt bort att fortsätta alarmera för mer fokus på allas rätt till dess tillgång.
Jag är tacksam att kunna vara närvarande vid konferensen och ta till mig av 2009 års rapporteringar om epidemins status. Jag har som ambition att ta med mig nya implementeringsverktyg för att kunna följa upp lokalt i det projekt i Zimbabwe som jag själv verkar i.
