Det är alltid lite speciellt att bli intervjuad och filmad, fast vår kommunikationschef säger att jag saknar nerver när det gäller att framträda. Kanske är det lite så, jag tycker mest det är kul faktiskt.
I Eskilstuna anslöt ett filmteam från Berlin. Deras uppgift är att skildra livet i våra länder genom olika personers vardag. Projektet heter Daily Life Europe, 54 personer i 27 länder filmas, och en av Sveriges två representanter är alltså jag.
Viviane Blumenschein heter regissören, och filmen görs för att visas på ”the new visitors center of the European Parliament in Brussels”, det vill säga EU:s nya besökscentra i Bryssel.
Jag tvekade inte att tacka ja när jag fick förfrågan från filmteamet. Det känns viktigt för mig att vara en förebild för andra, och visa hur vardagen för en yrkesarbetande kvinna med funktionshinder ter sig år 2009. Vi är inte så många, varken i Sverige eller övriga Europa, och jag tänker att både barn och ungdomar kan få ett framtidshopp, och inte bara se ett liv på institution framför sig.
Det är väldigt upplyftande att vara på sommarkollo även om man är vuxen, det är roligt att se barnens glädje och uppleva deras gemenskap. Sport främjar gemenskap, så är det bara.
Våra figurer Vera och Herman Assistans dök också upp på lägret. Mycket uppskattat, alla tycker att Vera och Herman är skojiga. Men det ligger förstås en mycket djupare tanke bakom Vera och Herman än så.
Vera och Herman är bästisar, och de hjälps åt. Herman sitter i rullstol, Vera är den som går. Ingen liten skör prinsessa som rullar fram och ska tas om hand av en handlingskraftig ung man, schablonbilder ligger inte för oss. Nej, snarare två levnadsglada kompisar med en stark vänskap som gör att de klarar av det mesta, i alla fall mycket mera än de flesta vuxna tror. För Vera och Herman är lite äventyrliga av sig, de vill gärna resa, gå på konserter och vara med på kollon, som vårt eftertraktade sportläger i Eskilstuna där också syskon och vänner var med förstås.
Jag själv var med och spelade boll, superkul, det var en riktig fight mellan det blåa och gula laget. Vårt lag vann, det hade vi bestämt redan innan vi började spela. Med fantasins hjälp kan man ändra lite på verkligheten så att den ter sig något bättre.
Det är viktigt med målbilder och förebilder, inte minst för unga med funktionshinder. Att ha någon vuxen att spegla sig i och identifiera sig med, för att kunna föreställa sig hur livet kan se ut när man kommit lite längre och löst lite fler problem.
Våra fem sommarkollon är till för att barnen och ungdomarna ska få träffa varandra, få vuxna förebilder men också få andra barn som förebilder, det är lika viktigt det.
Så var det dags att sätta sig i det rullande kontoret igen, och arbeta mig ner till Göteborg. Där hade jag möten med vår operativa chef Linnea Lilja och Klas Andersson som jobbar på marknadsavdelningen. Att leda på distans är som sagt speciellt, och jag tar alla tillfällen att faktiskt träffa vår personal när jag åker landet runt.
Från kust till kust, vidare från Göteborg med sikte på Öland och vårt sommarkollo där. Det blev ett stopp i Kosta Boda på vägen och ett hastigt hej i förbifarten till ägaren Torsten Jansson.
Oerhört spännande att se hur han vidareutvecklat ett historiskt varumärke som Kosta Boda, gett det ett annat liv och hur han lyckas attrahera nya målgrupper.
Temat är glas i allt från handfat till inredning och belysning, superläckert. Här finns glasgymnasium, i hyttan kan man prova på såväl cirkus som glasblåsning, genomfört var ordet. Själv inspireras jag av att se en bas med tradition utvecklas.
Tja, in i bilen igen, nu är det inte många mil kvar till Öland och Äpplerums lantgård.
På återseende nästa vecka!
Hälsningar Veronica
