I Visbys Almedalen har många politiker samlats för diskutera, evalvera och friskt möta vårt Sveriges framtid. Det var min premiär på Almedalsveckan och jag angjorde bryggan med stora förväntningar på Sveriges främsta samhällsbyggare. Varje person säljer och väljer sina idéer med väl beklädda ord, som har till syfte att påverka och förändra. Här fanns ALLA de typer av verktyg i verktygslådan. Det är otroligt glädjande att beskåda var persons engagemang att tro på sin sak MEN vad som fattas mig är större imponering än den rabiata framtoningen att snarare knäcka sin motpart än att söka samstämmighet i utvecklingen.
Vi talar om politik såsom tillhörighet. Jag som mottagare av budskapen VILL MÖTA MER GENOMTÄNKTA och HANDLINGSKRAFTIGA politiska verktyg för att låta mig IMPONERAS. Jag vill att kontentan av detta prat lockar mig till att placera mina kärnfrågor inom den politiska ramen. Inte avskräcka mig till att göra det. Sen när blev politiken enbart uttryck för pajkastning och beklädnad av vackra men tomma lovord??
Mina tankar går till ansvaret som medföljer oss i ledarskapet. Att utrycka sin åsikt med respekt och omtanke för att driva igenom sin ståndpunkt. Är det inte de underliggande värderingarna i den ideologi man tror på som skall utkristalliseras i debatten. Jag saknar ett IMPONERANDE LEDARSKAP på denna arena. Människor i den position borde tänka över sina val av ord när de iklär sig sådan prakt. Jag vill så förmedla utmaningen till de politiska hjältarna att låta bli fokus på motpartens svaghet och istället fokusera på egna styrkor. Kampen blir ju annars bara till hälften vunnen. I mången och mycket finns det ju gemensamma referenspunkter, kan vi inte utgå ifrån dem istället för att kasta bort värdefull energi med att kritisera varandras lovord utan vidare konsekvenser? Varför inte istället med mod bemöta och presentera den alternativa utopin. För mycket snack och för liten verkstad. Utan vidare kritik längtar jag efter att få bli mer imponerad av vågade idéer debatter med grund i egen styrka .
Tack för ett bra inlägg Madeleine! Jag håller med om att mer fokus bör ligga på vad man kan åstadkomma och hur istället för pajkastning av politiker med annan logga än den egna. Mycket makt kräver också mycket ansvar! Härligt med unga ambassadörer som du för ett etiskt försvarbart ledarskap!