Efter 15 år som Scaniamedarbetare så är jag nu ledningsstrateg i kommunledningen för Södertälje kommun. Min Scaniatid har varit helt livsavgörande för min egen utveckling. Känslan av att vara otillräcklig montör ersattes successivt av en ny gestalt som till slut hade förmåga att leda Scanias motormontering som verkstadschef och till och med få pris av självaste kungen. Detta skedde genom mina möten med grymma ledare som fick mig att växa genom deras positiva förväntning. Förutom min nyupptäckta positiva självbild så var jag i oerhörd kontroll i denna miljö. I verkstaden kände jag nästan alla, kunde produkten, monteringsarbetet, processerna, koderna, historiken, branchen, etc. Jag kände mig trygg genom att jag upplevde den yttre miljön som förutsägbar. Trots tidvis oerhörd press så visste jag alltid vad som krävdes och hur det kunde lösas.
Tryggheten är många gånger utvecklingens fiende. Vår potential är gränslös och att få tillgång till den handlar i stor utsträckning om att försätta sig i miljöer som utmanar oss. Miljöer som är okända,otrygga och kräver våra skärpta sinnen. Denna miljö är för mig idag Södertälje kommuns stadshus.
Nu har jag jobbat i kommunen i en och en halv månad. Sakta börjar min bild av territoriet växa fram men min första tid bestod av att jag inte kände någon, hade inga arbetsuppgifter, ingick i inga forum och hittade ingenstans. I denna totala avsaknad av yttre trygghet så har jag bara min inre trygghet att luta mig emot. Då växer den. Den stärks som en muskel som växer av att belastas. Läskigt men samtidigt otroligt berikande. Hoppas jag fortsätter våga utvecklas livet ut och inte nöjer mig med yttre trygghet.
//Robert Kusén
