Gregory and Roney
Under helgen var jag till Bergen Norge för att träffa Gregory Smith. Gregory är grundaren och eldsjälen bakom en center för barn i Sao Paolo Brasilien som heter Beija flor eller hummingbirds nest som det heter på engelska eller kollibriredet som det heter på norska. Gregory är ursprungligen från England men hamnade i Norge som utbytesstudent och i Brasilien efter en 40 års kris som han själv kallar det. Han sålde allt han ägde, lämnade familj och vänner bakom sig för att dedikera sitt liv år de utsatta barnen i Sao Paolo, han ville ge dem en chans till ett liv med både självkänsla och framtidstro som verkligen är en knapp resurs i dessa miljöer. Denna enkilda människa har ändrat villkoren för hundratals barn då han med sitt center använder kultur som alternativ till droger, våld och säker död. Capoeira, dans, musik, målning, fotboll m.m är i lika mycket en arena för gemenskap och tillhörighet som det är att få en röst och ett uttryck för de hemskheter som de både tvingats uppleva och bevittna. Framför allt så tror Gregory på dessa barns kapacitet. Han vet att dem precis som alla andra bär på en oöverblickbar kapacitet. En inre kraft som bara kommer fram när vi som människor får vara sedda, trygga och när vi förväntas kunna göra stordåd. Han vet det inte bara genom sitt intellekt utan han känner det. Inte bara i huvudet utan också i hjärtat.
Jag har många gånger frågat honom vad som kännetecknar hans ledarskap och hans filosofi som med all tydlighet skapar otroliga resultat. Jag märker att han har svårt att berätta det. Han försöker använda hjärnan till att försöka förstå vad det är han gör med hjärtat. Han försöker med logik uttrycka det som han gör genom känslan. Jag känner massor med människor som skulle kunna förklara vad det är han gör, men mycket få som själva kan gestalta det. Det är det han gör, han gestaltar det många andra bara pratar om. Han gör det i en miljö där annars hopplösheten bor. Där han allt för ofta måste begrava sina kollibribarn som allt för ofta blir mördade av andra barn. Roney som blev mördad av yrkesmördare för att han snodde ciggaretter från en affär en gång för mycket. Yrkesmördare som precis som Roney var kring 10 år. Hans yngre bror Cloudney som inte orkade leva i tomheten och saknaden efter sin bror. Han sprang ut i vägen framför en lastbil samma dag som han lämnat 2 roser på sin brors grav. Den ena var till Roney och den andra var till honom själv sa han till sina vänner som var med honom på gravplatsen. Just då förstod inte vad han menade men några timmar senare blev det uppenbart.
Gregory är min förebild samtidigt som jag är hans sponsor. Mitt projekt ”Life gives to the giver” är ett nätverk av föreläsare som föreläser gratis men vädjar till motparten att skicka tjänsten vidare. Detta genom att skicka pengar till Gregory så han kan fortsätta hjälpa gatubarnen i Brasilien. 374 000 SEK har vi genererat hit intills.
Jag har nu mött honom och några av barnen ännu en gång och min drivkraft är större än någonsin. Vem vad det som var så satans dum att säga att det inte spelar någon roll vad en människa gör? En människa besitter mycket större makt än hon ofta tillskriver sig. Du är också en människa med erhörd makt att påverka andras människors liv. Antagligen inte på samma sätt som Gregory, men på ditt sätt. Med ditt goda värdebaserade ledarskap som utgår från ditt hjärta och din möjlighet.
”Remember, Life gives to the giver, and takes from the taker” Rev run Run DMC
//Robert Kusén
