Jag har funderat mycket på ledarskap och frågor som t ex vad är egentligen ledarskap och vilka egenskaper efterfrågas hos en ledare? Vad är det som kännetecknar en god ledare? Vilka egenskaper eller vilken ledarstil efterfrågas hos dagens ledare?
I april 2009 gick jag på min fjärde och sista kurs av min LPU-utbildning (Ledarskap genom personlig utveckling) vid IFL. Under denna delkurs hade vi besök av Mats Tyrsttrup som är doktor i företagsekonomi och verksam som forskningsledare vidCentre for Advanced Studies in Leadership vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har bedrivit ett forskningsarbete mellan Ericssonkoncernenoch Centre for Advanced Studies in Leadership och har skrivit boken ”På gränsen till fiasko”.
Mats, förutom att han var en fantastisk föredragare, hade många intressanta tankar kring ledarskap och chefskap. Mats i både sin bok och sin föreläsning tar upp och diskuterar ledarskapets vardagoch jämför chefskap och ledarskap. Mats vågar sätta saker på sin spets och är ganska provokativ med sina påståenden. Han tar upp fyra olika ledarskapsansatser som han kallar för: Utvärdera, Planera, Visualisera och Improvisera. Han menar att dem fyra ansatserna är nödvändiga och mycket viktiga för att man ska kunna hantera ledningsfrågor av olika slag.
Mats menar att det visionära, planerande och föregripande ledarskapet anses i vårt samhälle som den rätta ledaridealet. Samtidigt och lite provokativt dementerar han det och menar att det improviserande ledarskapet är lika viktigt. Han menar att som ledare utsetts vi varje dag av oförutsedda händelser som kräver snabba beslut och snabba åtgärder som är nödvändiga för att en verksamhet ska kunna fungera. Därför ifrågasätter Mats om vi hyllar rätt ledare och om vi beundrar dem för de insatser som verkligen är avgörande för verksamhetens framgång.
Jag anser också att dagens ledarskapsdiskussioner fokuserar väldigt mycket på den visionära ledaren och anses nästan som ledarskapsidealet. Jag har en känsla av att det finns en övertro och förenklad syn på att den visionära ledaren genom att ta fram häftiga visioner ”får” alla medarbetare mot det s k ”gemensamma” målet och på det sättet lyckas skapa en framgångsrik organisation. Samtidigt glömmer man att ledarskapet har en vardag. Vad händer när det inte blir så som man har tänkt sig? Vad gör vi när någon/några inte är med på det tåget och i den inriktningen vårt vår vision pekar åt? Hur löser vi de vardagliga dilemman som t ex konflikter på arbetsplatsen, anställningar/rekryteringar, team-bildningar, vikarie etc som jag anser är lika viktigt att hantera på ett bra sätt och som utgör en förutsättning för att en verksamhet ska ha möjlighet att vara framgångsrik.
Fahrudin Zejnic
