Andra Farhads första blogginlägg om tiden som Kompassrosstipendiat

Känslorna i samband med stipendieutdelningen var magiska! Det var så otroligt kul men samtidigt overkligt. För mig hade året innan gått supersnabbt och jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att bli nominerad till det här fina priset. När jag väl stod på scen och fick skaka hand med Kungen fällde jag en inre glädjetår och kände en sådan lättnad – äntligen hade jag fått en bekräftelse på att arbetet jag lagt ner under året hade lönat sig och att jag gjorde något rätt. Det var det finaste kvittot jag kunde fått! Jag var så glad för oss alla som fick Kompassrosen och utan att ha träffat varandra tidigare så fick vi väldigt starka band för att vi fick dela den här dagen och alla galna känslor med varandra.

Från Seminariet Ungt Ledarskap i Luleå tar jag med mig all fantastisk energi och alla inspirerande människor jag fick träffa. Det seminariet fick mig även att inse att jag inte längre kan vänta på att någon ska rädda världen, utan JAG måste agera och jag måste göra det nu. Efter seminariet började jag fundera mycket kring hållbarhet och miljöfrågor och tog beslutet att bli vegetarian, lägga om mina investeringar, sluta åka taxi och bytte flyg mot tåg så långt det går.

Jag vill använda stipendiet till att utveckla mig själv som ledare och framförallt utvecklas i min roll som chef. Jag vill bli mer pedagogisk i mitt ledarskap och även hjälpa mina anställda att vidareutvecklas. Jag vill även ta nästa steg med mina aktieutbildningar och ta en licens så att jag kan göra det jag älskar i större utsträckning.

Jag kommer att nominera en ung ledare till Kompassrosen för att fler unga behöver växa upp bland unga ledare och förebilder. Det är så enkelt att som ung inte tro på sig själv och ge upp. Genom Kompassrosen kan man få det extra självförtroendet och stödet man behöver för att utveckla sitt ledarskap och bli en förebild för fler. Fler duktiga unga behöver lyftas fram i den här typen av sammanhang.